Varför?
Vad jag inte förstår är varför jag känenr så. Jag har en familj jag älskar, bra vänner och ett jobb som gör att jag kan göra saker jag vill göra utan att tänka om jag har råd. Ok, jag kan väl inte resa jorden runt eller köpa värsta lyxgrejerna, men jag har så jag klara mig utan att vända på varje krona. Varför känner jag mig då så misslyckad?
Ja, jag tror jag vet varför, kommer alltid tillbaks till samma sak. I min hjärna mäts hur lyckad man är om man har pojkvän och barn eller inte och eftersom jag har varken eller så måste jag ju vara misslyckad alltså... Knäppt, jag vet, men så käns det. Som att inget annat spelar nån roll.
Sitter fortfarande i pyjamas, har massor med disk som borde diskas, lådor som fortfarande inte är uppackade, papper som ligger totalt i oordning, mejl som VERKLIGEN borde svaras på, väska som borde packas (för åker till England imorgon), en lägenhet som borde dammsugas men orkar inte ta tag i det. Det enda jag känner för att göra är att ligga i min säng och se på en tv-serie jag börjat se på och tycka synd om mig själv. Är ju helt knäppt!! Har det mycket bättre än många och ända kan jag inte se det som är bra. Känner mig otacksam... Ska jobba på det... Samma dag som jag ska börja ta tag i min vikt igen...
Imorgon...
Hej vännen!
Vet hur det känns att må som du gör.
Det händer mig även om jag är gift och har barn.
Men förstår att du saknar någon vid din sida.
Har du kollat in olika sidor på nätet? Drömprinsen kanske finns där.
Var rädd om dig!
Kram Malin
ge mig din nyckel innan du åker till finland i två veckor så ska jag dammsuga o plocka upp dina grejer. så är det en liten börda som lättnar från dina axlar. o när du jobbar hemma sen så får vi bestämma oss för o ta morgonpromenader varje dag hur trötta vi än är. jag finns juh alldles i närheten, är din vän! kramar
*hugs*
*hugs*
*kisses* *kisses*
*kisses* *kisses*
*hugs*
*hugs*
*hugs*
*hugs*
*kisses*
*kisses*
*kisses*
*hugs*
*hugs*
*hugs*
*kisses*
*kisses*
*hugs*
*hugs*
*kisses*
*kisses*
*hugs*
*hugs*
*kisses*
*kisses*
*hugs*
*hugs*
*kisses*
*hugs*
4 u
!
Vill bara lämna en stor alla-hjärtans- dag -kram till dig min vän
Oj det skulle blivit ett hjärta men det blev det inte. Jaja du får låtsas ;-)
Jag känner igen det där. Fast jag tror inte att det egentligen handlar om pojkvän/barn eller ej. Inte för mig, i alla fall... åtminstone inte först och främst. Ska jag vara helt ärlig skulle det säkert finnas dagar då det kändes på samma sätt även om jag hade man och barn. Fast då skulle det vara något annat som fick mig att känna mig misslyckad och att allt var meningslöst...
Men jovisst, nog kan man sakna någon att dela allting med. Den där speciella personen. Kanske särskilt en dag som denna...
Hej Ida,
Tror inte att vi kan "hänga upp" vårt inre mående på yttre omständigheter. Dessutom är det väl vår melankoliska nordiska soul som spökar extra mycket i avsaknad av ljuset. Men, det där blev ju en paradoxal omvändning ... kommer inte ljuset utifrån, en yttre omständighet? Jo, men visst, nog är det så allt - MEN, det gäller att det inre SER ljuset, för det finns alltid där, men man måste aktivt söka efter det ... :-) Fast när solen lyser är det lättare att finna det på de mörka stigarna, eller?
