Finland för mig är:
- God korv
- Otroligt långa och svåruttalade ord
- Gult toalettpapper
- Minttu
- Spelmaskiner lite överallt, speciellt i matvaruaffärer och på bensinmackar
- Hur god (och billig) glass som helst
- Smått konstig (men ibland bra) musik
- Lakrits
- Salmiakki shots
- Karaoke på finska (oftast tango)
- Knäppa meningar så som: Koko kokko ko? och Kukka, joka kukki, on kukkiva kukka
- Sips och Raffel av Taffel :)
- Atria, Valio, Ingman, Pingviini, Panda
Kan inte komma på mer just nu, men måste säga att jag älskar det här landet. Kan inte säga varför, men får en skön känsla i kroppen när jag är här. Skulle nog mycket väl kunna tänka mig att bo här i framtiden, bara jag skulle kunna bemästra det här svåra språket!! Fattar inte att det inte fastnar, fast å andra sidan, med så långa ord och så många olika ändelser till orden kanske det inte är så konstigt.
Dagens finskalektion slutade med ordningstal. Borde väl inte vara så svårt tänker man då. Oj vad fel man kan ha!! Här kommer ett exempel:
Hän tuli kilpailussa kahdenneksikummenenneksiseitsemänneksi.
Han blev tjugosjua i tävlingen / Han kom på tjugosjunde plats i tvälingen
Japp, inte lätt inte. Finska tal är ganska enkelt uppbygda. Tex 27 är ungefär två tionde sju. Varje siffra i kombinationen måste sedan få samma ändelse i ordningstal. Inte konstigt att orden blir långa. Tänk bara om man hade kommit på 1127e plats!! Oh, orkar inte ens tänka på vad det blir!! Hmm, kanske ska skriva ut det nån dag när jag har tråkigt :) (om jag ens kan komma på det)
Dagens middag...
Ok, var jag själv som lagade det, så har ju ingen annan att klaga på. Men var ändå inte så gott.
Ja, jag är nog ganska svensk
Som tex om jag föreslår att vi ska hitta på nått med kompisar, då är det ju lite på mitt ansvar att det är bra, eller hur? För var ju mitt förslag, om det är dåligt så är det ju mitt fel, för var ju jag som föreslog att vi skulle gå dit. Tur att Fredrik Lindstöm var bra eftersom det faktiskt var mitt förslag från början att gå dit :D Slapp ansvaret att ha dragit med tre kompisar på en show som var helt jättedålig.
Idag åker jag till Finland. Två veckor ska jag vara där på en språkkurs. Förhoppningsvis kommer jag hem med en mycket bättre kunskap i det finska språket än vad jag har nu. Ska verkligen försöka få upp foton från lägenheten sen när jag kommer hem. Grejjen är att för att ta foton så borde det ju vara ganska städat (för annars är det ju pinsamt, och svenskar är rädda för att saker ska vara pinsamma) och det är det absolut inte här hemma hos mig just nu. Förhoppningsvis ser det lite bättre ut i em innan jag åker iväg.
Varför?
Vad jag inte förstår är varför jag känenr så. Jag har en familj jag älskar, bra vänner och ett jobb som gör att jag kan göra saker jag vill göra utan att tänka om jag har råd. Ok, jag kan väl inte resa jorden runt eller köpa värsta lyxgrejerna, men jag har så jag klara mig utan att vända på varje krona. Varför känner jag mig då så misslyckad?
Ja, jag tror jag vet varför, kommer alltid tillbaks till samma sak. I min hjärna mäts hur lyckad man är om man har pojkvän och barn eller inte och eftersom jag har varken eller så måste jag ju vara misslyckad alltså... Knäppt, jag vet, men så käns det. Som att inget annat spelar nån roll.
Sitter fortfarande i pyjamas, har massor med disk som borde diskas, lådor som fortfarande inte är uppackade, papper som ligger totalt i oordning, mejl som VERKLIGEN borde svaras på, väska som borde packas (för åker till England imorgon), en lägenhet som borde dammsugas men orkar inte ta tag i det. Det enda jag känner för att göra är att ligga i min säng och se på en tv-serie jag börjat se på och tycka synd om mig själv. Är ju helt knäppt!! Har det mycket bättre än många och ända kan jag inte se det som är bra. Känner mig otacksam... Ska jobba på det... Samma dag som jag ska börja ta tag i min vikt igen...
Imorgon...
