Jag, en tjockis

Ja, det var ju ett tag sedan jag skrev igen. Tror inte på att det här med att blogga är riktigt min grej.

Tokyo var i alla fall väldigt härligt, så härligt att jag lyckades med att gå upp nästan 2 kg på den korta tiden vi var där... Nu har jag  gått ner dem i alla fall, men inte så mycket mer, har fastnat ca 7 kg från min målvikt. Kanske dags att ta i med hårdhandskarna. Jag rekommenderar i alla fall alla som vill åka på en storstadssemester att åka till Tokyo, helt underbar stad och hur trevliga människor som helst. Varje gång vi såg allmänt förvirrade ut så kom det fram någon och frågade om de kunde hjälpa oss och det var inte som i USA där de förväntar sig pengar i gengäld, utan de ville bara hjälpa till helt enkelt.

En dag i Tokyo (den 13e Feb) så var vi uppe på 60e våningen i en byggnad och tittade på utsikten. Min sambo passade då på att ta tillfället i akt och fria till mig, så nu är jag förlovad :) Allt har gått ganska fort mellan oss, vi har inte ens vetat om varandras existens i två år, men känns helt rätt, jag är glad och lycklig!

Om någon hade sagt åt mig för två år sedan att jag två år senare skulle vara förlovad och väga 18 kg mindre än vad jag gjorde då hade jag nog knappast trott den personen, men måste säga att jag är väldigt glad över utvecklingen i mitt liv. Nu vill jag bara ha ett nytt jobb också så skulle allt vara helt perfekt!

... till Tokyo. Eller ja, inte nu, men imorgon!! Åh vad jag längtar. Men vad ska man packa? Har ju bara två par jeans som passar, så de får följa med, och så lite tröjor och kanske två par skor. Sen då? Jaja, tror nog min väska kommer vara proppfull som alltid när vi åker imorgon, tror också att jag kommer börja packa vid 9 ikväll, som alltid.

Det är jag det. Har blivit mycket fuskande sedan jag fick börja äta två måltider om dagen. Det är så mycket lättare att tillåta sig själv att äta onyttigt nu. När jag bara åt måltidsersättningar så var allt strikt förbjudet (även om jag fuskade ibland då också) men nu är det lite gråzoner och jag kan intyga mig själv att jag i princip får äta vad jag vill då! Vågar inte väga mig nu, tror att jag kanske har gått upp lite, och det är ju som inte meningen.

På senaste veckan har jag ätit pizza, hamburgare OCH godis. Hur bra var det? Inte alls. Men finns ljusglimtar också, verkar som att jag kan stå emot saker bättre än vad jag kunde förr. I tisdags var jag på flygplatsen i Oslo mer än två timmar innan mitt plan skulle gå. Bestämde mig för att jag fick köpa någon liten choklad/godisbit. Gick runt och kollade på saker, men INGET verkade gott, så gick därifrån utan godis. Det hade nog inte hänt för fyra månader sedan! Kanske var för att jag åt godis några dagar innan och var inte alls så gott som jag hade föreställt mig att det skulle vara. Nä, godis är inte gott även om min hjärna försöker övertyga mig att det är det dagligen.

Vikten min går stadig neråt, är väldigt lycklig. Har gått ner nästan 17 kg sedan jag började nu :) Är så att jag inte alltid känner igen mig själv. Låren har blivit mycket smalare (borde ha mätt olika ställen innan jag började) och midjan har blivit 16 cm mindre. Ha, snart kanske jag kan handla i vilken affär som helst!

Har flyttat min fallskärmshoppningsbelönning tills jag har nått min målvikt. Är 9 kg kvar till dess, borde gå till sommaren hoppas jag!

Nästa vecka ska jag börja äta mat igen, två måtider om dagen och två måltidsersättningar om dagen. Är llite rädd att jag kommer tillåta mig själv äta för mycket så att jag inte kommer fortsätta gå ner i vikt. Men hoppas att det inte är så.

Är i Norge just nu, måste hitta en klänning till ett bröllop som jag ska på i början av januari. Kanske inte så smart att köpa en klänning i Norge, men har som inget val. När jag kommer hem är jag hemma i fyra dagar, sedan åker jag upp till mina föräldrar (och där finns det inga klänningar) och kommer tillbaks hem två dagar innan bröllopet. Kanske blir en resa till Luleå för mellandagsrea för första gången någonsin!

Har blivit utmanad av Susanne. Tog ganska lång tid innan jag knåpade ihop den här listan. Var ju svårt juh!! Blev mycket som började på is...

Regler:Det här är svårare än du tror!
Kopiera detta till din blogg,utmana 5 personer plus den du fått av och berätta det för dem.
Varje svar måste börja med första bokstaven i ditt namn!
Alla svar måste vara riktiga, hitta inte på ord!
Om personen som utmanade dig har ett namn som börjar med samma bokstav som ditt, får du inte ge samma svarsom han/hon gjort.
Du får heller inte skriva samma svartvå gånger eller skriva ditt eget namnsom svar (förutom på fråga 1)!
Lycka till!

1. Vad heter du: Ida
2. Ett ord på fyra bokstäver: Idog
3. Flicknamn: Isabella
4. Pojknamn: Isak
5. Yrke:Isdansare
6. Färg: Indigo
7. Klädesplagg: Ishockeytröja
8. Mat: Isterband (blä, inte min favorit)
9. Sak i badrummet: Imma
10. Plats/stad: Istanbul
11. En orsak att vara sen: Isigt väglag
12. Något man skriker: IVÄG!
13. Film: Ice age
14. Något man dricker: Isvatten
15. Band: Il Divo
16. Djur: Isbjörn
17. Gatunamn: Idaborgsvägen
18. Bil: Isuzu
19. Sång: Imse vimse spindel

Utmanar de som känner sig manade :)

Fick en kommentar om min underrubrik och har många gånger tänkt skriva ett inlägg om varför jag valde den, men har aldrig blivit av. Tänkte att det skulle bli av nu :)

Hur svårt kan det vara tänks ofta i mitt huvud. Påbörjar ett projekt med tanken och sen senare visar det sig att det kanske var lite svårare/tråkigare än vad jag trodde och projektet självdör eller blir inte alls som jag tänkt mig.
Finns många exempel. Nått år innan min mamma fyllde 50 så kom jag på att hon alltid har sagt att hon skulle vilja ha ett virkat överkast. Visst tänkte jag, hur svårt kan det vara egentligen? Sa åt min syster att jag hade en jättebra idé och vi började virka. Var ett överkast uppbyggt av rutor som man sedan ska virka ihop. När vi började behövde vi bara göra en varannan dag för att bli klara. Det är ju inga problem!! Dagarna, veckorna, månaderna och tillslut åren gick och det behövdes fler och fler rutor per dag för att bli klar. När mammas 50-års dag kom hade vi inte ens gjort hälften, så hon fick tio rutor och en beskrivning vad det skulle bli och ett löfte om att det skulle bli klar snart. Idag, mer än ett år sedanre har jag fortfarande inte virkat hälften av mina rutor. Dåligt av mig, ska skärpa mig. (fast min syster är inte bättre måste erkännas)

Andra exempel är många påbörjade pysselprojekt som ligger i en låda i hallen. Hur svårt kan det egentligen vara att måla en egen tavla (fast man inte har några konstnärstalanger alls) eller göra sina egna avancerade kort? I min hjärna hur lätt som helst, men när det ska utföras blir det inte alls som jag tänkt mig!

I alla fall, därav underrubriken.

...vägning visade att jag har gått ner 1,9 kg den här veckan. Glad är jag!! Totala nedgången är nu 10,9 kg. Om 6,9 kg får jag hoppa fallskärm. Hjälp, tänk om jag inte vågar?

...irritationsmoment är de som fixar en möhippa till en kompis. De bor inte i stan och förväntar sig typ att vi som bor här ska fixa det mesta och så svarar de inte när man frågar grejjer. Irriterande!!

...motivation försvann inte så fort jag klev upp. Har programmerat nästan hela dagen. Fortfarande massor att göra för att komma ikapp dock.

Det här med att inte fuska på en vecka gick inte så bra. Jag erkänner, jag har fuskat. I lördags var vi och handlade och jag var så fruktansvärt sugen på något, så jag gick runt och läste hur mycket kalorier det var i olika produkter och bestämde mig tillslut för att fuska. Vad jag valde, jo, håll i er nu, jag köpte en 35g påse med ostbågar (175 kcal) och för att vara helt ärlig så räckte det hur bra som helst. Visst, precis när påsen var slut så kändes det som att jag hade kunnat äta mer, men bara ett litet tag senare kände jag mig helt nöjd (fast full med dåligt samvete över fuskandet såklart) så tror nog det här kommer bli min nya grej. Vill man ha chips/ostbågar så räcker det med en 35g påse. Man behöver inte mer!

Får väl se om ett år eller så om jag fortfarande tycker samma sak. Jag hoppas det i alla fall.

Vägning imorgon, hoppas på 1 kg sen förra vägningen...

...när man vägde sig igår och vågen inte visade mer än -1,8 kg på två veckor? Jag blev i alla fall besviken. Ville ha gått ner 10 kg sedan jag började, men nu är det bara 8,8...

Har iof fuskat lite de senaste två veckorna, så igår bestämde jag mig för att det inte ska bli nått fuskande här inte! Om två veckor ska jag ha gått ner mer än 2 kg till!! Målet är ju 20 kg på 12 veckor, vilket är 1,7 kg i veckan. Jaja, vägning igen om 1 vecka och då ska målet på 10 kg vara nått!!!

En glad nyhet med senaste vägningen är att jag har klarat mitt första viktmål som jag satt upp åt mig själv för länge sedan, vilket innebär att jag när det bli säsong igen får flyga luftballong (förutsett att jag fortfarande väger mindre än den gränsen). Om 8,8 kg får jag hoppa fallskärm. Verkar som att jag kanske har en rolig sommar att se fram emot :)

Den sanaste tiden har jag tydligen tyckt att jag har varit gjord av pengar. Har köpt saker utan att ha en tanke på vad de kostar och hur mycket pengar jag har. Ok, är inte som att jag har överhandlat. Äger inga kreditkort, så har ju bara handlat av pengar jag har, MEN när man planerar TRE utlandsresor nästa år kan det ju vara bra att hålla i pengarna lite så att man faktiskt har råd att åka på alla tre.

Första resan är redan bokad. Tokyo i februari när min sambo fyller 30. Ska bli såå kul, har aldrig varit i östasien tidigare!! Andra resan blir mest troligt någonstans till Medelhavet när min pappa fyller 60 i juni och den tredje lutar åt Egypten i oktober när jag fyller 30. Blir mycket resor, året efter blir det kanske till att stanna hemma och spara lite pengar.

Beställde en tavla till vårt vardagsum igår. Tycker själv den är ganska cool, men kan tänka mig att många inte kommer tycka den är så fin. Spelar väl ingen roll, är ju jag som bor och ska trivas här, så om jag gillar den så får man väl strunta i vad andra tycker. Fast är ju lite roligt om andra tycker man bor fint också.

Igår fyllde jag år :) Börjar bli gammal nu!! Hjälp, om ett år fyller jag 30! Är inte det gammalt?!?

Hade kommit fram till ett tag innan min födelsedag att det inte blir något firande iår. Man vill ju inte bjuda hem folk på fika och sedan sitta och tråna efter fikat. Så nej, inget firande skulle det bli. Jag och min sambo skulle kanske bowla på kvällen för att hitta på nått.

I måndags vid tre ringde min syster. Hon bad mig gå och öppna porten till mitt hus. Till saken hör att hon bor i Göteborg, så undrade åt vem jag skulle öppna den. Hon sa att hon hade skickat en kompis till henne till mig på ett uppdrag, jag tänkte att det hade nått med min födelsedag att göra, så gick snällt ner och öppnade porten. Till min förvåning stod mina föräldrar där!! Var svårt att få in det i hjärnan först. De bor ju i norrbotten, vad gör de här?

Ja, de hade tydligen sovit hos oss en natt förra veckan när jag var i england, på väg ner till Göteborg. De var hos min syster några dagar och sedan kom de hit :) Vilken rolig överraskning! Imorse åkte de.

Så min födelsedag blev lite extra festlig ändå, har inte firat med föräldrarna sedan min 20-års dag! Vi var och bowlade och min kusin som bor i stan kom också med. Jag firade dessutom lite extra med att äta säkert två matskedar älgskav och tre skivor smörgåsgurka. Gott var det!!

Var en bra dag, men kan inte hjälpa att jag blev lite besviken på att många av mina kompisar inte kom ihåg att jag fyllde år :(

P.S. var och vägde mig i tisdags, har gått ner 7 kg sedan jag började för tre veckor sedan :)

Nått som inte är så smart när man är på en pulverdiet är att utsätta sig för massa frestelser. Man blir ju så fruktansvärt sugen på ALLT. Idag för att få steg på min räknare åkte jag till ett outletcenter, tänkte det skulle vara roligare att gå runt där än bara längs en väg. Visst, det var mycket roligare, men samtidigt fanns det typ returanger, caféer, glassaffärer, munkförsäljare, crepsförsäljare m.m. Sen då, sm att det inte var nog gick jag in i en stor matvaruaffär. Inte för att titta på mat, uatn för att försöka hitta en fotoram till mitt senaste projekt hemma. Måste säga att jag är extremt sugen på mat/godis/chips nu... Längtar VERKLIGEN till måndag, då får jag börja äta lite annat, bl.a. en mellanmålsbar som förhoppningsvis smakar lika gott som den ser ut. Måste göra nått nu för att få bort mat från tankarna!!!

Är på väg till England nu, eller rättare sagt Wales. Planet landar iof i England men jag jobbar (och hotellet ligger) i Wales. Ska bli lite roligt att komma iväg även fast det inte var så länge sedan jag var där. Ska jobba där varannan vecka nu fram till jul, kommer bli mycket flängade.

Enda problemet jag har med att åka är att jag alltid brukar gå ut och äta med en kollega och hans fru när jag är där. Har svårt att tacka nej och ännu svårare att säga vad jag egentligen håller på med. Är min ensak att jag pulvrar och har mött på såå många negativa reaktioner att jag helst inte vill säga det till folk. Men det bästa är nog ändå att säga sanningen, allt annat kommer låta så konstigt.

Oj, nej, nu måste jag ju gå. Ska hinna "äta" innan det är dags att gå hemifrån och det är det ju om 10 min.

Den här helgen har varit jobbig. Var på inflyttningsfest igår hemma hos en kompis. När vi kom in genom dörren var det enda jag såg mat. Hela köksbordet var fullt med olika typer av snittar och ost och kex. En bänk var full med små snittar och på vardagsrumsbordet fanns det chips och salta pinnar. Bål och vin fanns det också. Puh, vilken pärs. Jag är ju så dum också att jag går och tittar på all mat och luktade på massor av det min sambo åt... Kanske inte den bästa taktiken! MEN, åt inget och drack bara vatten, känner mig duktig idag :) Jag känner mig själv ganska bra, så hade allt varit som vanligt hade jag typ förätit mig på den där festen. Jag är ingen person som bara kan ta en och sen vara nöjd. Så länge det finns mat/fika framför näsan på mig som jag tycker om kan jag nästan äta hur mycket som helst. Blir nästan svårare att hålla emot om man bara tagit en. Så var lite skönt också att vara på festen med vetskapen om att jag skulle gå och inte rulla därifrån.

Har bestämt mig för att den här dieten inte ska få begränsa mitt liv alls. Jag kör på som vanligt med allt det innebär. Var t.ex. och veckohandlade med sambon idag fast jag inte äter mat och hjälpte honom tom att skriva matsedeln för veckan. Nästa helg ska jag på dop, då blir det en ny prövning... Tårta (tror jag)!! Jag som ÄLSKAR tårta. Men, kan ju dricka kaffe i alla fall, så får väl suga i mig av det.

Nu är det dags att sova, imorgon bär det av till England igen.

Hmm, satt just och läste i en bok från viktminskningsprogrammet jag gått med i. Om man äter nått annat (även jättelitet) än pulvrena så går kroppen ut ur ketonfasen där fettförbränningen skre (den man kommer in i efter några dagar). Nu är det så att jag ju drack kaffe med mjölk i två(!) dagar i rad!! Nu är jag jätteorolig att jag har förstört det här projektet. Måste gå till apoteket på en gång och köpa ketostixa som man kan kissa på för att få veta om kroppen är i ketonfasen eller inte. Japp, bäst att gå på en gång så jag slipper fundera på det. Dessutom får jag ju en ganska bra promenad av det också, och promenader är bra!

Har precis ätit en halv gurka. Hur gott som helst var det!! Kom på när jag var till affären idag för att veckohandla med sambon att jag ju fick äta en halv gurka om dagen, så nu har jag ätit det. Fatta vad gott att äta nått som man kan tugga på efter en vecka med pulver. Ska nog bli en daglig vana att äta en halv gurka :)

Iof blev det väääldigt dyrt. Har börjat köpa så mycket ekologiskt som möjligt. Kan ju säga att två (iof ganka stora) gurkor kostade 56(!) kr!! Höll på att sätta tillbaks dem på hyllan igen, men min kära sambo köpte dem till mig. Snällt!

Nu är det bara 1 vecka och 6 dagar kvar på fas ett!! Längtar!!

Nu var det länge sedan jag skrev nått här... Väldigt länge sedan.

Har blivit totalt less på att vara överviktig, så har gått med i ett viktminskningsprogram som innebär pulverdiet i början. ALLA är emot det och tycker det är en dålig idé, men jag känner att jag måste göra nått radikalt för att bli av med kilona (i alla fall en del av dem). Idag är det dag 6 och jag är superhungrig!! Började i måndags och var inga problem alls de första dagarna, det enda var att jag hade lite huvudvärk. Men i torsdags höll jag på att bli knäpp. Var i England och jobbade och en liten supersmal kille gjorde inget annat än åt kändes det som. Han drack typ en liter cola om dagen och åt tre mackor och en liten påse chips... Kändes väldigt orättvist.

Flera gånger har jag varit på väg att ge upp. Har försökt övertala mig själv att åka till affären och köpa ALLT ätbart där. Igår på flygplatsen stod jag och höll i en chipspåse ganska länge och funderade på att köpa den. Men lyckades hålla mig.

Idag har jag fuskat lite, har druckit kaffe (vilket man får) med mjölk i (vilket man inte får) men struntade i det. Jag är så rebellisk ;) Jaja, har nedräkning nu... Nu är det bara 2 veckor och 1 dag kvar på den här dieten innan det är dags för fas två (också den pulver, men med lite mer variation). Hoppas det går fort!!!

Jag är i England just nu. Kom igår. Gick och lade mig tidigt igår, för var väldigt trött. Lite efter fem imorse vaknade jag av ett väldigt högt ljud... Brandlarmet!! Var väldigt förvirrad. Sprang till dörren, tände lamporna, sprang tillbaks till sängen och tog på mig glasögonen, drog på mina byxor, hoppade i skorna, slängde på mig jackan, kastade ner datorn i väskan (den kan man ju inte lämna), sprang mot dörren, vänta, rumsnyckel!! Hittade den och gick ut genom dörren. Mitt emot min dörr stod det en kvinna i underkläder och såg lite förvirrad ut. Jag sa: ! I don't know whats going on, but I'm getting out". Gick samtidigt som några andra ut genom nödutgången. Var en av de första ut ur hotellet. Sen fick vi vänta på att brankåren kom och släckte den väldigt lilla branden som utlöste alarmet och efter ca 20 min fick vi gå tillbaks in i hotellet. Var ju ingen idé att lägga sig igen. Duschade och åkte till affären, köpte lunch och frukost och var på jobbet kl 7. Dags att jobba lite kanske!!

Det började i maj. Det stramade och gjorde ont i ena skinkan varje gång jag satte mig, reste mig upp eller böjde mig ner. Gick på massage några gånger, det hjälpte inte. I augusti gick jag till en sjukgymnast, hon trodde akupunktur skulle hjäpa. Lade ner ca 2000 kr på det, det hjälpte inte, istället fick jag ont i vade också. I oktober gick jag till en annan sjukgymnast, hon trodde jag hade diskbråck och sa att det enda som hjäper är att träna. Jag tränade lite smått (ok, var nog inte så duktig på det) och värken blev bara värre. Hela benet somnade bort ofta och jag hade känslebortfall på yttersidan av smalbenet. Började äta värktabletter, varvade mellan ibumetin och pronaxen. Tillslut ringde jag läkaren och fick en tid. Blev skickad till magnetröntgen men fick inte tid förrän i slutet på januari. Efter det var klart kom beskedet, ett stort diskbråck, operation skulle nog hjälpa. Fick remiss till ortoped och fick veta att väntetiden nog inte var så lång. Har privatsjukvårdsförsäkring via jobbet ock kontaktade dem, fick tid till ortopeden dagen därpå och blev opererad två dagar senare (utan försäkringen hade jag fått vänta i över ett år). När jag vaknade upp från operationen var jag så glad. Första dagen på evigheter jag inte hade ont. Lyckan höll i sig i ca fem dagar, sedan kom värken tillbaks, sakta men säkert. Idag har jag legat på sängen och gråtit, så ont har jag. Kom fram till efter att tag att det knappast blir bättre av att ligga där och tycka synd om sig sjäv. Så nu sitter jag här istället, har fortfarande lika ont och känner mig väldigt modfälld. Ska det vara så här resten av livet nu?!?

Ja, det var då länge sedan jag bloggade igen. Borde väl lägga ner det här med bloggandet nu, är ju inte som att jag skriver här ofta. Men en uppdatering medan jag funderar på nedläggandet kan jag ju kosta på mig.

Allt fungerar väldigt bra i mitt liv just nu. Har varit hos pojkvännens familj i helgen och firat lilljul. De har det som tradition. Alla pojkarna i familjen (tre st) firar jul hemma hos sina flickvänner, så då träffas de en lördag i december så att de kan fira jul tillsammans. Hela kvällen var väldigt trevlig, fast var lite svårt att få rätt julkänsla när det är så långt kvar till jul och all mat var vegetarisk/vegansk. Men var trevligt ändå.

-----------

I Januari ska jag bli sambo. Måste säga att jag är något nervös för det. Har aldrig bott med en pojke tidigare! Hoppas verkligen jag kan anpassa mig till att leva med ngon annan. Kan vara ganska egen och vilja göra saker på mitt eget sätt. Kan bli smått irriterad om det görs "fel".

Är mest glad i alla fall. Är en jättefin lägenhet, en fyra på 95 kvm som är byggd 2007. Dessutom i ett mycket bättre område och mer centralt än vad jag bor nu. Ser verkligen fram emot det. Ser iof inte fram emot själva flytten (blir tredje gången på två år nu!!), men när det väl är klart så kommer det nog bli jättebra!!

----------

Julen kommer firas hemma hos min familj. Tycker nästan synd om pojkvännen. Tänk, träffa din partners familj du aldrig träffat tidigare och bli kvar där i TVÅ veckor. Är så glad att det inte är jag som måste gå igenom det!

Gissar att jag inte kommer uppdatera här igen innan Jul, så GOD JUL och GOTT NYTT ÅR till alla som läser!