Hmmm...

Ska man bli orolig när man kommer hem och det står en brandbil och polisbil utanför ens hus?

Varför...

... ringer telefonen var femte minut när man försöker vila när den nästan aldrig ringer när man är vaken?
... envisar vissa tv-kanaler med att visa tv-serier i fel ordning?
... hör man ett ord hela tiden när man precis har lärt sig det, fast man tydligen aldrig hört det innan?
... kommer man knappt ihåg vissa man sett i skolan i flera års tid medan man inte kan glömma andra (hur man än försöker) som man bara träffat ett fåtal gånger?


Hitta.se borde byta namn...

... till hittar_inte.se

Förra veckan var jag till Gävle en kväll efter jobbet. Har en kompis som bor där som jag inte sett på länge och tänkte att jag ju kunde passa på när jag hade bil. Eftersom jag inte hade varit dit tidigare skrev jag ut vägbeskrivning från hitta.

Började med att den tyckte jag skulle svänga upp på väg 50 mot Örebro. Konstigt tyckte jag, Falun ligger ju åt andra hållet. Läste vidare i vägbeskrvningen och där stog det: Du är nu i Falun. Ok, undrar hur de hade tänkt att jag skulle komma till Falun när de ville att jag skulle köra åt andra hållet.

Bestämde mig för att strunta i att köra mot Örebro och istället köra direkt till Falun, kändes närmare så ;) Väl där insåg jag att det var skyltat hela vägen till Gävle. Ja, då slapp jag ju den knäppa vägbeskrivningen. Plockade dock upp den igen när jag kom närmare Gävle för att se hur jag skulle hitta hem till kompisen. Ok, sväng vänster stog det vid ett tillfälle, men pilen brevid texten pekade åt höger!!! Vänster eller höger?!? Man kan ju inte precis stanna när man är mitt på en avfart från motorvägen. Valde höger, för hade sett längre fram att jag skulle köra på väg 76, och den var åt höger. Men sen stämde inget mer!! Vilse var jag!! Körde upp vid Gävle bro för att tänka lite, när jag hade bestämt mig för att vända såg jag en skylt där det stog centrum på. Bestämde mig för att köra ditåt istället för att vända. Körde ett tag och råkade kasta en blick på en vägnamnsskylt. Oj, vad bekant det lät. Plockade upp kartan som jag hade skrivit ut (också från hitta) och insåg att jag var en gata ifrån min kompis lägenhet!!! Och kom från ett annat håll än vad vägbeskrivningen sa att jag skulle.

Slutsats:
Inte konstigt att man känner sig dum när man följer vägbeskrivningar, för de stämmer ju inte!!

Rädd

Jag är rädd, rädd att jag aldrig kommer hitta den där personen att dela mitt liv med. Han som kan få mig att bli allt jag vill vara men inte vågar bli ensam. Jag vill vara en person som gör saker och inte bara sitter hemma, men jag saknar något för att bli det.

Motivation. Energi. Mod.


För att hitta den här personen som kommer gör mig till den jag vill vara måste jag först tycka om den jag är. Det är inte lätt. Jag kan komma på hur många saker som helst som är fel på mig, som måste ändras för att jag ska tycka om mig själv.

Övervikt. Osäkerhet. Självkänsla.


För att tycka om mig själv måste jag sluta lyssna på den negativa rösten inom mig, den som ropar högt så fort minsta lilla misstag görs, den som ältar allt som gjorts. Även sånt som hände för många år sedan. Den som till och med kan ropa negativiteter även fast inga misstags gjorts.

Korkad. Tjock. Mesig.


Men den negativa rösten är svår att inte lyssna på. Jag antar att jag måste lära mig att slå dövörat till, eller ropa positiva saker högre än de negativa, så jag kanske hör dem istället.

Smart. Söt. Snabbtänkt.


Fast mitt största problem är ändå att jag har svårt att bli nöjd. Jag kan inte vara nöjd med det jag har, för andra verkar alltid ha det bättre. Jag rädd, rädd att min oförmåga att uppskatta det jag har kommer att driva bort de få människorna jag har runt mig idag och göra mig så ensam som jag redan har inbillat mig att jag är.


Att läsa eller inte läsa

Har just läst ut den sista Harry Potterboken, köpte den i förrgår och idag tog den slut. Är alltid så när jag läser, blir uppslukad av historien (ifall boken är bra vill säga) och vill bara veta vad som ska hända och hur boken slutar. Jag verlikgen slukar böcker, läser jättefort, hoppar över stycken och ibland sidor för att få veta hur boken slutar. När boken sen är slut så blir jag besviken, för boken är ju slut!! Då får jag inte läsa mer om personerna i boken, är nästan som att jag saknar dem eller nått. Låter kanske knäppt, men så är det.

Med den här boken försökte jag verkligen läsa varje ord, men det gick inte. I början gick det någolunda, men ju längre jag läste desto mer ville jag veta hur den slutade.  Nu vet jag... och har ingen mer Harry Potter bok att läsa. Vad ska jag nu läsa? Nån som vet nån serie med MASSOR med böcker så jag inte behöver bli besviken när en slutar utan bara kan börja läsa nästa?

RSS 2.0